Vägen hem... 8 juni...

Så har vi så startat resan hem till Kansas och i det långa perspektivet hem till Sverige och Göteborg. 
Dagens största aha upplevelse var gränspassagen från Mexiko och in i USA. Vilka milsvida skillnader på bara en halv kilometers bilkörning! På Mexiko sidan -kåkstad i utkanten av Nogales. En man tvättar vår bilruta medans vi väntar i kön till passkontrollen med förhoppning om några slantar och en kvinna försöker sälja en spanskspråkig tidning till oss men inser snart det hopplösa i det uppdraget. På andra sidan järnridån möts vi av Subway och trefilig motorväg.
Känns märkligt. Så nära men så långt ifrån. 
 
Bilresan går bra och vi anländer till Phoenix i bra tid. Värmen när vi kliver ur bilen är som att kliva in i en hårfön. Över 40 grader i skuggan är alldeles för varmt för att orka vara ute. Blir en sväng till poolen som inte svalkar ett dugg innan vi åker och äter middag på en riktigt bra restaurang på kvällen. Den delen av Phoenix som vi ser är förvånansvärt trevlig och välordnad. Fina hus, cykelbanor och trottoarer och kollektivtrafik. De delarna man får se på TV är oftast de delarna som är med på serien Cops...
 
//3E

Mexiko

 Här är det bad och sol och fotboll hela dagarna. Jag levde i världen att det skulle vara ganska likt Spanien här men det kan jag inte säga att upplevelsen är hittills. Mer likt USA än vad jag trodde. Det körs bil till allt och de har förvånansvärt tidiga kvällsvanor. Restaurangen på stranden stänger tex i solnedgången. 
 
Maten här är god men inte speciellt kryddstark. Väldigt enkelt för barnen att hitta mat om vi går ut och äter. Sedan har de ett helt batteri med såser på bordet som man själv får krydda på med. 
 
Havet är fantastiskt! Vi har åkt runt på en hel del olika stränder och kollat in. Vid oss ligger det mjukaste sandstranden. Perfekt sand för att bygga sandslott men inte så kul när man ska tömma väskan hemma, allt är sandigt.
Havet är varmt här. Kommer man på grunda ställen där ytvattnet flyter inåt håller badvikarna ca 30 grader. Inte särskilt svalkande. 
 
Sikten under vattnet på sandstränderna är inte heller bra så ofta. Det beror på vindar och strömmar men ofta drar vågorna upp en massa sand från botten och förstör sikten. Vi har cyklop till oss allihop och hittar man ett ställe med klar sikt och lite sten/rev på botten så finns det en massa fina fiskar och andra havsdjur att titta på. 
 Vi har hittat en väldigt fin strand bara en kort körning från oss. Skyddad och ganska liten vik men med ett gynnsamt läge som ger friskt ganska kallt vatten med stenbotten. Finns mängder med fiskar och rev. Grymt kul ställe att snorkla på. Vi har sett sjöborrar, flera olika arter av sjöstjärnor och mängder av olika fiskar. Idag simmade vi mitt i ett stim av små små silvriga fiskar. De höll ihop fantastiskt och rörde sig nästan som en. 
Mexikanarna på stranden kollar på oss en hel del dock. Alla här är mörkt brunhåriga medansvar alla våra barn är blonda. Vi är ofta dem enda som kan simma. Här är det inte många som kan det. Väldigt ovanligt och de få som finns simmar nästan alltid någon form av hundsimsliknande simsätt. Har stött på en handfull som på riktigt kan simma. Men de badar iallafall. Skulle vara intressant och veta hur många som drunknar om året.. Det borde vara av samhällsintresse att jobba på simkunnigheten här. 
 
Vi har haft en super semester de 12 dygnen här. Till och med maken som brukar ha svårt att komma ner i varv på semestern har latat sig ordentligt. Skönt! Har blivit många salta bad och goda middagar. Strax är det dags att börja återresan till Kansas City. Vi har en intressant vecka framför oss. Phoenix, Grand Canyon, Las Vegas, Vail och White Water Park ska besökas innan vi är tillbaka i Kansas. När vi kommit tillbaka ska vi bara hämta våra väskor och sedan är det dags att flyga hem till Sverige och avsluta vårt år i USA.
Tillbaka till verkligheten. Ska söka nytt job och fixa hemma. Flytta in i vårt hus igen när möblerna kommer och barnen ska börja skolan på nytt. Erik ska tillbaka till sin gamla klass medans Emma inte har någon gammal klass att komma tillbaka till men hon brukar ha lätt för nya grupper och hon gillar skolan så jag tror att det kommer gå smidigt för henne. Elias har fått plats på sin gamla förskola men gruppen ser annorlunda ut nu givetvis så det ska bli intressant att se hur det blir för honom. Sedan ska vi börja jobba för att han ska få sin skolstart uppskjuten så han kan få gå i förskoleklass nästa år.. Blir intensivt under hösten.
 
Ser fram emot att komma hem nu. Längtar massor efter så många hemma. En vecka kvar av resa tills det är dags att kliva på planet. Känner mig riktigt nöjd med att vi haft resan som avslutning här. Så många av de andra familjerna som åkte direkt hem för att börja jobba på nytt. Skönt att få distans till alltihop innan man landar in hemma med allt som ska hanteras då.
 
//3E
 
 
 
 
 
 
 

Från San Fransisco till Mexiko, vägen är en del av målet!

Highway 1 tog oss söderut från SF. En sträcka på resan där själva vägen är målet. Se bara:
Vågorna når nästan bilen på sina ställen! Fantastiska vyer. Köpte väldigt gott kaffe på ett litet café utefter vägen som vi avnjöt medans vi åkte. Gjorde ju inte sträckan sämre direkt :)
 
Första riktiga stoppet för dagen gjorde vi i Monterey. Där har maken en kollega som varit under året och pluggat. Kändes aningen orättvist om man jämförde med Kansas måste jag säga.. Precis vid havet ligger det och mängder med sälar och sjölejon bor inne i hamnen. Härligt väder men ganska kallt i vattnet. Alla som badade hade våtdräkt.
Vi åkte vidare och kom på eftermiddagen fram till Sequia National Park. På ca 5000 ft över havet växer bestånd av gigantiska träd. Här finns världens största träd till massan räknat. Man blir naturligt tystare i dessa giganters närvaro. Till och med barnen märktes det på.
Träden dör inte av ålder utan kan bli över 3000 år gamla. De flesta av dem dör av att de blir så stora att rotsystemet och marken ger vika när det blåser för att de blir för tunga!
 
Bakom mig på översta bilden världens största träd: General Sherman.
På mitten överst: jämförelse Sequia och vanlig tall. Tallen är stor men ser ut som en tändsticka i sammanhanget..
Mitten nederst: kortet som bäst visar hur stora träden är. Jämför trädet med bilen nedanför. De är på samma avstånd!
Blev ganska sent innan vi kom fram till Hotellet denna kvällen och middag var det inte lätt att hitta mitt ute i ödemarken.. Fick bli pizza från ett hål i väggen. Inte så nyttigt men hyfsat gott och mätta blev vi. Det är huvudsaken ibland.
 
Upp ganska tidigt dagen efter och i med hotellfrukost. När jag tänker hotellfrukost hemma i Sverige så är det något helt annat än det man får här.. Här innebär det i bästa fall: Vitt rostbröd, sockriga flingor med mjölk, kanske äggröra om man har tur, baka din egen belgiska våffla om du orkar stå i kö i en kvart, blaskigt kaffe och muffins/donut som avslutning. Kanske finns det yohurt eller någon frukt men inget man kan räkna med.
 
Mitt i middaghettan kom vi fram till dagens stop. Yoshua Tree Park. En öken nationalpark med speciella växter och klippformationer. Riktigt häftigt ställe men åh så varmt! 105 F är 40,5 C! Otroligt att det kan vara så mycket liv och växter i denna miljö. Vi gjorde korta små promenader ut ur bilens airconditioner och svetten rann vill jag lova.
Dagen efter var sista resdagen och dagen då vi kom fram till San Carlos i Mexiko. Vi fick åka runt Tuscon airport för att byta bil trodde vi. Detta för att Hertz i Kansas City inte kunde ge oss försäkring för att köra i Mexiko men det kunde dem i Tucson.. Det visade sig att den bilen vi hade var den största bilen som man fick ta med sig in i Mexiko så vi behöll den och tecknade en extra försäkring istället. Skönt men aningen irriterande då vi kvällen innan tömt ur hela bilen och packat om packningen för att underlätta vid bilbytet...
Gränspassagen in i Mexiko gick smidigt. Var en massa stationer man skulle passera. Kan tänka mig att det kommer att ta massor av tid att ta sig tillbaka in till USA sedan..
 
Vi var framme i huset mycket tidigare än vi trott innan. Mötte ägarna som gav oss husrundtur. Trevligt hus som väl levde upp till förväntningarna. Vi tog oss en välförtjänt bira på terassen och kollade in utsikten ner mot havet. Härligt att vara frame och få vila upp oss lite. Kul med bilsemester men ganska slitigt i längden.
Nu står 12 dygns sol och bad på schemat. Lata dagar och tropiska nätter :)
Härligt!!!
//3E