Från San Fransisco till Mexiko, vägen är en del av målet!
Highway 1 tog oss söderut från SF. En sträcka på resan där själva vägen är målet. Se bara:
Vågorna når nästan bilen på sina ställen! Fantastiska vyer. Köpte väldigt gott kaffe på ett litet café utefter vägen som vi avnjöt medans vi åkte. Gjorde ju inte sträckan sämre direkt :)
Första riktiga stoppet för dagen gjorde vi i Monterey. Där har maken en kollega som varit under året och pluggat. Kändes aningen orättvist om man jämförde med Kansas måste jag säga.. Precis vid havet ligger det och mängder med sälar och sjölejon bor inne i hamnen. Härligt väder men ganska kallt i vattnet. Alla som badade hade våtdräkt.
Vi åkte vidare och kom på eftermiddagen fram till Sequia National Park. På ca 5000 ft över havet växer bestånd av gigantiska träd. Här finns världens största träd till massan räknat. Man blir naturligt tystare i dessa giganters närvaro. Till och med barnen märktes det på.
Träden dör inte av ålder utan kan bli över 3000 år gamla. De flesta av dem dör av att de blir så stora att rotsystemet och marken ger vika när det blåser för att de blir för tunga!
Bakom mig på översta bilden världens största träd: General Sherman.
På mitten överst: jämförelse Sequia och vanlig tall. Tallen är stor men ser ut som en tändsticka i sammanhanget..
Mitten nederst: kortet som bäst visar hur stora träden är. Jämför trädet med bilen nedanför. De är på samma avstånd!
Blev ganska sent innan vi kom fram till Hotellet denna kvällen och middag var det inte lätt att hitta mitt ute i ödemarken.. Fick bli pizza från ett hål i väggen. Inte så nyttigt men hyfsat gott och mätta blev vi. Det är huvudsaken ibland.
Upp ganska tidigt dagen efter och i med hotellfrukost. När jag tänker hotellfrukost hemma i Sverige så är det något helt annat än det man får här.. Här innebär det i bästa fall: Vitt rostbröd, sockriga flingor med mjölk, kanske äggröra om man har tur, baka din egen belgiska våffla om du orkar stå i kö i en kvart, blaskigt kaffe och muffins/donut som avslutning. Kanske finns det yohurt eller någon frukt men inget man kan räkna med.
Mitt i middaghettan kom vi fram till dagens stop. Yoshua Tree Park. En öken nationalpark med speciella växter och klippformationer. Riktigt häftigt ställe men åh så varmt! 105 F är 40,5 C! Otroligt att det kan vara så mycket liv och växter i denna miljö. Vi gjorde korta små promenader ut ur bilens airconditioner och svetten rann vill jag lova.
Dagen efter var sista resdagen och dagen då vi kom fram till San Carlos i Mexiko. Vi fick åka runt Tuscon airport för att byta bil trodde vi. Detta för att Hertz i Kansas City inte kunde ge oss försäkring för att köra i Mexiko men det kunde dem i Tucson.. Det visade sig att den bilen vi hade var den största bilen som man fick ta med sig in i Mexiko så vi behöll den och tecknade en extra försäkring istället. Skönt men aningen irriterande då vi kvällen innan tömt ur hela bilen och packat om packningen för att underlätta vid bilbytet...
Gränspassagen in i Mexiko gick smidigt. Var en massa stationer man skulle passera. Kan tänka mig att det kommer att ta massor av tid att ta sig tillbaka in till USA sedan..
Vi var framme i huset mycket tidigare än vi trott innan. Mötte ägarna som gav oss husrundtur. Trevligt hus som väl levde upp till förväntningarna. Vi tog oss en välförtjänt bira på terassen och kollade in utsikten ner mot havet. Härligt att vara frame och få vila upp oss lite. Kul med bilsemester men ganska slitigt i längden.
Nu står 12 dygns sol och bad på schemat. Lata dagar och tropiska nätter :)
Härligt!!!
//3E